MENY
Tänk att det har gått ett helt år sen Aya´s valpar fick se dagens ljus. Jag är så otroligt tacksam att jag fick vara med om detta. Det var så underbart att fira jul hemma med Aya och valparna. Att det bara blev 3 stycken var först väldigt tråkigt. Men när dom blev 4 veckor så var det rätt skönt. Vi hann att lära känna alla 3 väldigt bra och dom hade sina olikheter och det verkar inte ha förändrats speciellt mycket.
Här är dom 1 vecka gamla.
Nästa gång sågs vi på Markgärdet då dom var 5 1/2 månad. Den ena dagen tränade vi hos Anne-Charlotte med både apportering och miljöträning på brandfältet. Mycket trevliga dagar.
Dimma och Morris på träningen hos Anne-Charlotte.
På brandfältet med Anne-Charlotte.
Här var dom 8 månader. Det var så roligt att se hur dom har utvecklats. Daniel hade så fin kontakt med Julius. Han är så följsam, lyhörd och har världens stadga men vill också arbeta. Vid den här tiden hade Susanne och jag lite mer att jobba med.
Susanne och Dimma har jag träffat åtskilliga gånger under sommaren och hösten. Vi har gått en 2 dagars kurs i "Jaktlydnad för din retriever" för Eva Bodfäldt i Öster-Malma när där vi bodde i slottsmiljö. Då var dom 7 1/2 månad.
I november åkte Susanne och jag till Karin Friberg i Västerlanda. Där blev vi ordentligt drillade i jakten med både dummy och vilt och med mycket störning. En mycket givande dag där vi för första gången hade båda ute under träning och utan koppel.
Här var dom 11 månader. Söta som socker.
För drygt 1 vecka sen var jag och Morris till Västerås för att träffa Susanne och Dimma och träna med skott. Vi har haft så mycket roligt ihop under året. Jag är så glad att Dimma hamnade hos Susanne. Bättre familj är svår at hitta. Underbart att både Daniel och Susanne vill hålla på med jakten.
Jag tycker att valparna blev det jag hade förväntat mig av kombinationen Aya och Jolly. Dom har lite mer dådkraft som jag önskade. Dom är väldigt trevliga och arbetsglada individer.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde säga att jag är en väldigt stolt uppfödare om det inte vore för att Julius inte är frisk. Han har tyvärr en mycket ovanlig sjukdom på Golden som heter Dermoid Sinus. Som ett hål, ett rör från ryggraden ner till ryggmärgen. Har har den kvar och lider inte av den nu. Men blir den inflamerad så måste man operera bort den. Och den är ingen enkel operation då den sitter väldigt nära ryggmärgen. Detta såg man inte förrän han var runt 16 veckor. Varför Daniel velat vänta med den operationen är för att Julius började halta och han har fått operera båda armbågarna. Jag har varit så ledsen över detta. Tycker så synd om Daniel då dom passar varandra så bra. Det har varit svårt att prata och att skriva om det. Man känner sig så misslyckad.
Trösten i detta är att jag får träffa Susanne och Dimma så ofta som vi gör. Det gör mig så glad.
STORT GRATTIS på 1-års dagen.
Susanne och Dimma har jag träffat åtskilliga gånger under sommaren och hösten. Vi har gått en 2 dagars kurs i "Jaktlydnad för din retriever" för Eva Bodfäldt i Öster-Malma när där vi bodde i slottsmiljö. Då var dom 7 1/2 månad.
För drygt 1 vecka sen var jag och Morris till Västerås för att träffa Susanne och Dimma och träna med skott. Vi har haft så mycket roligt ihop under året. Jag är så glad att Dimma hamnade hos Susanne. Bättre familj är svår at hitta. Underbart att både Daniel och Susanne vill hålla på med jakten.
Jag tycker att valparna blev det jag hade förväntat mig av kombinationen Aya och Jolly. Dom har lite mer dådkraft som jag önskade. Dom är väldigt trevliga och arbetsglada individer.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde säga att jag är en väldigt stolt uppfödare om det inte vore för att Julius inte är frisk. Han har tyvärr en mycket ovanlig sjukdom på Golden som heter Dermoid Sinus. Som ett hål, ett rör från ryggraden ner till ryggmärgen. Har har den kvar och lider inte av den nu. Men blir den inflamerad så måste man operera bort den. Och den är ingen enkel operation då den sitter väldigt nära ryggmärgen. Detta såg man inte förrän han var runt 16 veckor. Varför Daniel velat vänta med den operationen är för att Julius började halta och han har fått operera båda armbågarna. Jag har varit så ledsen över detta. Tycker så synd om Daniel då dom passar varandra så bra. Det har varit svårt att prata och att skriva om det. Man känner sig så misslyckad.
Trösten i detta är att jag får träffa Susanne och Dimma så ofta som vi gör. Det gör mig så glad.
STORT GRATTIS på 1-års dagen.
0