Ancki Strandberg

Familjen Ahlberg kom till Markgärdet och hälsade på en utav dom varma härliga dagarna vi hade i juli.

Här sitter alla fyra och tittar på när jag kastar apporter i vattnet. Ni ser ju vem som är mest focuserad. Agnes såklart !!!

Vi fick besök av Tiina och hennes dotter Laura. Ett mycket kärt återseende. Vi lärde känna varandra när vi jobbade på Silja Line. Och jag fick bo en tid hos Tiina och Ramon när jag var i México. Nu bor hela familjen i Uppsala.

Hon tog många fina bilder på Frida och Agnes när vi var på Markgärdet.

Agnes sitter och väntar på att få apportera.

Fin bild på Frida som Tiina tog.

Sen åkte vi till Öland några dagar tillsammans med min vän Mia och mitt gudbarn Lovisa. Vädret var omväxlande, men vi hade aldrig regn. En mulen dag tog vi en sväng till Trollskogen. Jag tycker det är riktigt mysigt att gå omkring där.

Ett par dagar njöt vi av värmen på Böda Sand.

Agnes Apanson och Frida !!!

Härliga solnedgångar där vi bodde på Grankullavik.

Vi fick många besök till Markgärdet av fyrbenta och tvåbenta under sommaren. Här är underbaraTheo som kom med sin matte Annelie och storbrorsan Martin.

En av dagarna tränade Ewa och jag lydnad på fotbollsplanen på Markgärdet. Frida tigger inte, Frida leker, Frida busar med konen och hon tränar.

Vacker soluppgång vid Ensjön på Markgärdet !!!

Wiktor, Frida och Agnes får gå ett viltspårsprov för att bli godkända att vara med i eftersöksgruppen. Alla tre klarade uppgiften galant. Nu håller vi tummarna att vi får komma ut på ett riktigt eftersök.

En dag åkte vi till Sörsjön med Maggis, Faldo, Anna med Gärda och Agnes för att träna lite likt upplägget som var på Lilla Retrievermästerskapet.

I lördags åkte Frida och jag på utställningen på Himmelstalund. Jag ställde henne i veteranklass för en spansk domare. Jag är mycket nöjd med kritiken med tanke på att hon har övervikt: "Very sweet head and expression. Correct neck, body and angel. Good coat. Good condition, attitude. A bit lazy in movement". Resultatet blev very good !!!
På bilden är hon ännu inte badad eller borstad.

På kvällen skulle vi "goldenvänner" ha en liten fest på Markgärdet men vädret var lite ostadigt så jag valde att ha det hemma i Berga. Vi försökte få Annelie under bordet så att vi skulle kunna kidnappa Theo, men det gick åt skogen...

Igår hade vi besök av Britt-Marie Svejd och hennes Frode "Vassruggens Äre Frode" som snart är 2 år. En härlig kille med mycket fart och stor arbetslust. Vi tränade hundarna en och en på fältet på Markgärdet innan vi körde lite vattenapportering. Både Frode och Agnes kom ihåg linjetaget vi la ut tillsammans med hunden innan vi körde några markeringar och sen gick tillbaka och tog linjetaget.

Innan Agnes fick vattenmarkeringar så fick hon ett dolt linjetag längs vattnet i det höga gräset en bit bort. Först tog ett skutt mot vattnet, men jag fick tillbaka henne direkt sen tog hon linjetaget. Det är jag väldigt nöjd med. Sen gick vi fot "utan" koppel till nästa brygga för några markeringar i vattnet. Mycket har hänt denna sommar. Detta klarade hon inte i våras. Då drog och slet hon i kopplet och det tog lång tid innan man kom ner till vattnet. En del kanske tycker att jag borde ha haft stadgan redan för mycket länge sen. Men när jag gjorde fel från början att träna vattenapportering alldeles för tidigt så tar det tid att få ordning på det. Jag hade ju aldrig dessa problem med Frida och när Agnes kom till oss så bodde vi på Djurön där vi hade vatten omkring oss på varje promenad. Det hade ju varit jättenyttigt om jag hade gjort på rätt sätt. Så för mig känns det i alla fall jättebra att vi kommit så här långt. Nu ska vi fortsätta att nöta på stadgan och fotgåendet vid nya sjöar. Det blir redan imorgon...

Det ligger en massa kräftburar vid varje brygga, men vi hittade ett ställe där vi kunde kasta apporter utan att hundarna skulle trassla in sig. Sista bryggan mot en buskage som ser ut nästan som ett mangroveträsk. När Frida skulle hämta 3:dje apporten som kastades mitt bland buskarna så tog hon apporten först, men så fick hon tag på en lång och tjock pinne som satt fast i botten. Hon ville absolut inte släppa den. Hon började pippa lite så jag tog av mig alla kläderna och hoppade i. Simmade bort till henne och försökte få loss stocken från hennes grepp, men det gick inte. Jag trodde den satt fast i käkarna. Jag fick slita loss den stora grenen/stocken från botten och sen simmade vi med stocken till land där Svejdan tog emot henne. Och då släppte hon pinnen. Hon skulle alltså till vilket pris som helst ha med den där stora saken hem fast det kunde innebära drunkning. Jäkla hund !!! Där stod jag naken och vi hade ingen handduk, men vem bryr sig när det händer nåt sånt. Nu kommer jag att ha stenkoll var man kastar apporter och om man själv kan hoppa i om det händer något. Det var skönt att Svejdan var där så att man inte var ensam i denna situation.