Ancki Strandberg

Äntligen var dagen här då Aya´s små valpar var mogna att komma ut på dag 66. Som vi har väntat... Redan på morgonen på dag 65 sjönk tempen till 36.4. Sen pendlade den lite upp och ner till igår 16:30 så var den uppe på 38.2 och då la hon sig till ro i valplådan. Vår vän och "valpmorska" hann precis ta av sig tröjan då första valpen var på väg 17.30. En hane på 377 gram. Aya fick lite ont när huvudet skulle fram. Men det gick bra ändå. Den åt och åt av den goda mjölken. Sen hände ingenting, ingenting och ingenting. Efter 2 timmar bestämde vi oss för att åka till Valla Djursjukhus i Linköping för att få hjälp att sätta igång värkarbetet. Vi kom snabbt in på ett rum. Det togs blodprov och vi röntgade Aya för att se hur valparna låg. Sen hände inte mycket. Dom kom aldrig in och gav henne något för värkarbetet. Klockan 21:15 kom värkarna igång ingen och ganska snabbt kom nästa kille ut med bakbenen först. Han var blå och Bosse och jag stack iväg efter hjälp. När personalen äntligen kom så hade våran vän redan räddat valpen genom att suga och slunga den. Klockan 22.00 kom så den sista lilla tiken på 335 gram. Nöjda och trötta återvände vi hemåt. Vilken tur att vår vän var med. Vi hade tänkt att vi kunde åka själva Bosse och jag då det finns proffesionell personal på vet kliniken. Jag tror inte den här valpen hade överlevt då.

Jag vill tacka mina vänner och träningsvänner för allt stöd jag fått. Ett speciellt tack till Gunilla för att vi fick träna med dig och din harmoniska och lugna Älva när Aya var under året så att hon fick bra start i jaktträningen. 

Jag är ödmjuk och tacksam för all peppning och hjälp jag fått från Aya´s uppfödare på Myramarkens Kennel och Jollys matte Petra Golz i Tyskland för att du peppade mig och trodde på denna kombination.

Även stort tack till Annette på Waterfreaks, Nettan på Höstglädjens och Annecharlotte på Vassruggen, Thina på Delphiums för att ni har välkomnat mig i denna för mig nya värld, för att ni stöttat mig och svarat på många konstiga frågor.

Sist, men inte minst vår vän som räddade livet på lillkillen. Du är guld värd <3

Det var inte jättemånga som hörde av sig angående valp. Det har varit många uppfödare som just nu har, eller har haft eller är på gång med en kull jaktgolden. Men dom som har hört av sig är fantastiska människor med lång erfarenhet av retriever. Jag hade 5 stycken i Sverige och 3 i Norge där alla utom 1 vill hålla på med jaktapportering den andra med bruks. Jag känner 3 av dom i Sverige som är intresserade. Så visst hade jag önskat att Aya fått ett par valpar till. 

Jag ser fram emot den bästa julen för jag har fått den bästa julklappen någonsin. Och jag är den lyckligaste på hela jorden just nu.

Jag kommer att höra av mig i helgen till er som har visat intresse för valp.